Kenya födelsedag på savannen
Nu tänker jag skriva lite om min födelsedag som jag tillbringade på savannen i Kenya! Jag fyllde 70 år, helt otroligt och jag känner mig så otroligt tacksam, ödmjuk och glad över varje födelsedag. År 2005 fick jag tjocktarmscancer och gick igenom behandlingar och operationer, det var en väldigt tuff period då jag inte visste om jag skulle klara mig eller inte. Efter det är jag glad för varje födelsedag som kommer, aldrig skulle jag säga att jag inte vill fylla år!
Det är ju inte heller den biologiska åldern som bestämmer hur man ska vara i sättet, det gäller att vara positiv och älska livet trots att kroppen blir lite stel och mindre benägen att vilja göra allt som hjärnan vill, det är bara att "gilla läget" när det gäller det och göra så gott man kan fysiskt.
Årets födelsedag kunde jag fira ihop med Gert på safari i Kenya, Masai Mara savannen! Wow, vilken häftig födelsedag.
Klockan 06.00 åkte vi iväg in i Nationalparken, Fisi Camp ligger precis utanför, och vi möte soluppgången, denna morgon bakom molnen.
Vi hade två bilar och satt 3 i varje bil, plus den som körde och i en bil även en massai som satt bredvid en "rookie", som var i upplärning.
Plötsligt såg vi, som kom i bil 2 just då, att de framför oss körde ner i ett hål i marken med bakhjulet och det tog tvärstopp.
Det var inget dåligt hål, och Daniel som körde sitter här och försöker sätt dit en draglina för att dra upp bilen ur hålet. Det var inte så lätt, den satt stenhårt fast!
Vad gör ett gäng fotografer då, jo fotar förståss! Vad gör väl det att det är lite snett, det är ju bara att rikta kameran rätt....
Sedan klev vi alla ut för att de skulle få jobba i fred med att få upp bilen.
Det här är vi och våra reskompisar....
....Fredrik....
....Mats .....
...Lotta....
... Niklas, vår arrangör och guide från @Fröstadnaturfoto....
... Gert...
... och en morgontrött födelsedagsfirare..
Det var lite härligt att stå stilla och bara betrakta den fantastiska långsträckta savannen, men som vanligt snöar jag in på att fota växter och blommor. Här här är grenar från en acacia buske, giraffernas älsklingsmat, förstår inte hur de kan klara att med sin långa blå tunga kunna repa av det gröna på acaciabuskarna och träden utan att göra sig illa på taggarna. Taggarna är stenhårda och vassa som nålar!
Det är härligt då man är nere på marken och se alla dessa små nya skott och små, små blommor. Det är lilla regnperioden nu, men det kom mindre regn än normalt, så lite torrt var det på vissa ställen, men det lilla regn som kom på eftermiddagar och kvällar gav ändå energi till allt att börja grönska.
Efter ca 30 minuter i gropen, med försöka att lyfta upp bakdelen på bilen med domkrafter och plocka stora stenar att lägga under, kom lite extra hjälp. Det var en bil med parkvakter som dök upp och säkert frågade vad vi höll på med. Vi höll oss på lite avstånd och lät dem tillsammans hjälpas åt och så plötsligt var bilen uppe ur hålan!
Sedan var det "on the road again"!
De ser ganska nöjda ut, att vi rullar igen!
Schakaler fanns det många av, det var den här arten vi såg, som heter "Black-Backed Jackel" och har silverglänsande rygg, är inte så stora och har ett rävliknande ansikte. De är väldigt skygga och svåra att fånga på bild.
Efter vårt äventyr med bilen i gropen var det fukostdags, det dukades upp för oss alla med mjölk och flingor, burkar med lite smått och gått, kaffe, det smakade verkligen jättegott efter några timmar ute i bilarna.
Massaierna hittade alltid så fina träd att ställa sig under, det gav skugga och vi kunde sitta på marken och ha utsikt över den långsträckta savannen. Toaletterna var i buskarna nära, dit vi fick gå när de säkrat att det inte var några djur i närheten.
Skönt med lite pick-nick i det gröna..
.. och att få röra på benen en stund!
Tillbaka ut på "jakt" med kamerorna i högsta hugg! En härligt stil för att få så bra vinkel som möjligt från bilen. Här är det Lotta som hittat en väldigt obekvämt läge, men fina bilder fick hon.
Den här dagen bjöd på sååå många fantastiska upplevelser, här stannade vi vid några mätta och nöjda geparder...
... så här nära var vi dem!
När vi såg djuren tillsammans, som här giraff och elefanter, tänkte jag på Shakiras sång Waka waka (this time for Africa) som vi sjungit i Joyvoice-kören, skulle velat sjunga den där och då .....
Vi såg många giraffer, stora och ståtliga....
... elefanter på nära håll! Det var nog ända gången jag kände oro, de är stora och starka, hoppas de är som Bamse säger "är man stor ska man vara snäll", det kändes lite läskigt då de gick mot vår bil.... men ingen kom riktigt nära under den här resan!
Visst är det härligt att se, den var verkligen stor och hade jättebetar. Vi var bara två av alla elefanterna vi såg som hade sådana stora betar. Mäktigt!!!
Lejon var också något vi såg många av, här är en mätt mamma, med ungarna undangömda.
Bufflar Cape Buffalo" var också stora och lite skrämmande, men de var mer rädda för oss och sprang iväg om vi, enligt dem, kom för nära.
Lejon igen, här vid ett vattendrag. Ni ser att det är inte så mycket vatten trots "lilla regnperioden"!
"Hungrig som ett lejon", fick en ny mening då vi träffade på de här två som fångat ett byte. Det kan kännas obehagligt att se och höra då de äter, men så är livet på savannen, äta eller ätas!
De här gulliga små 3-månaders ungarna såg vi vid några tillfällen, här ligger de och vilar uppe på ett berg, just nu lite stilla, men ofta lite busiga och störande mot de vuxna eller med varandra. Jättesöta!
Den här lejonhannen var vi väldigt nära, men även han mätt och nöjd... om de inte jagar och äter, verkar de mest ligga och vila.
De här var nog det gulligaste vi såg under vår resa, tänk att få se det på sin födelsedag, vilken present. Ungarna var bara 3-4 veckor gamla, så jättegulliga och roliga att sitta och titta på då de busade runt, ulliga, rultiga och med dålig balans i sina små kroppar!
Savannens vackra zebror skulle jag kunna sitta och titta på i timmar, de är verkligen vackra och alla är olika i sitt mönster. Jag har lärt mig flera saker zebror som jag inte vetat tidigare.
1. När stoet går iväg för att föda, håller hon sig för sig själv och då fölet ligger och ställt sig upp, går hon varv efter varv runt fölet så det ska lära sig att känna igen hennes mönster då de är tillsammans med hela flocken.
2. Zebrorna föds med långa ben och växer sedan väldigt fort för att de ska bli jämnhöga med de vuxna zebrorna, på så sätt är de inte så lätta att skilja ut från flocken av rovdjuren.
Denna underbara savann med sina vidder, det går inte att förklara med ord eller bild, men jag är totalt fängslad av Afrika och naturen på savannen!
När skymningen kom och solen var på väg ner, träffade vi även på den här hyenan. Vi såg inte många sådana, men hörde dem på nätterna då de bodde precis utanför vår camp.
Vi kom tillbaka vid ca 19.30 tiden på kvällen, sista delen av bilturen i mörker, spännande och lite skrämmande!
Vi hann och ta en snabbdusch och byta om innan middagen. Då vi satt vid bordet, reste sig Gert, klingade i glaset, tackade för en spännande och bra dag, tackade Ken och Marie för att det var så bra på campen, och sedan höll han ett kort tal och grattade mig på min 70-årsdag. Det var lite förvånade deltagare och Fisi-campägare som inte vetat något, och lite sång och skålande för mig på min dag!
Vilken födelsedag! Det är nog en av de bästa jag haft och som jag aldrig kommer att glömma!
Kvällen efter fick jag mig en riktig överraskning! Ken och Marie hade fixat tårta och Massaierna som jobbar på Fisi Camp och våra guider/chaufförer fick mig att tappa hakan och fattade först ingenting, vilken otroligt fin födelsedagspresent!
Jag kommer inte på hur jag ska lägga in länken till filmen som de tog, på bloggen, men om någon vill se när massajerna firar mig, kan ni gå in på Youtube, Fisi camp, eller maila, skicka message till mig så skickar jag kopia på filmen!