Vattenfall med lite vatten
Under vår resa till Koh Kood bokade vi en trip till ett Vattenfall som inte var så långt från vårt boende, skulle ta ungefär 30 - 40 minuter att åka dit.
En chaufför med songtaew (song taw), kom och hämtade oss på resorten och vi åkte iväg. Det är lite häftigt att åka i de öppna bilarna, man känner vinden, dofterna och ser så mycket på vägen. Samtidigt kan det vara lite skrämmande då det kommer backar och stup, som kan kännas i magen då man tittar ner.
Så här ser de ut, den här bilden är tagen i Pattaya och inte den vi åkte i, men de är alla liknande, bara färg och slitage som skiljer dem åt.
Vi hade åkt tidigt för att komma tillbaka till lunch, så när vi kom till parkeringen vid vattenfallet var vi de första besökarna.
Vi blev mottagna av en hund, först blir man lite osäker om det är en snäll hund eller en argsint. Den här var otroligt snäll, ren, jätte gullig och hade så snälla ögon. Han viftade på svansen då vi kom och när vi började gå genom djungeln på stigen mot vattenfallet följde han med oss.
Han väntade tålmodigt på att alla i gruppen var med, vi var nog hans nya familj!
Trots det var väldigt lite vatten, var det lite trollskt att vara där, det var bara vi, grönskan, hunden och vattnet som lät då det föll nerför berget. Vi kunde föreställa oss hur det troligen ser ut då det är regnperiod.
Alla utom jag och hunden badade i det vatten som bildats nedanför vattenfallet.
Gert simmade ut till klipporna där vattnet föll er, det finns stenar nedanför som han kunde stå på och fotografera in i och ut från fallet.
Hela tiden stod vår vakthund och vaktade oss. När det kom några ytterligare turister som skulle titta på vattenfallet, började han skälla som en galning. Först fattade vi inte vad det var, men han vaktade oss verkligen!
När det var dags att gå tillbaka till bilen, följde han med oss igen.
Vi stannade då och då, fotade, tittade och då vi stannade, väntade han på oss. Han fick smaka några av våra kex som vi hade med, vilket var uppskattat.
Han hade verkligen adopterat oss och hade vi kunnat skulle vi ha tagit honom med oss!
Det var en del djungelljud som hördes, men det enda djur förutom hunden som vi såg var den här ödlan.
Det var härligt att titta upp längst med träden och dess lianer, det var verkligen djungelkänsla att gå där!
Vi fick ta farväl av vår nya vän, gav honom ett antal ytterligare kex som tack för att han tagit hand om oss!
På väg tillbaka till vår resort, stannade vi på en myckt fin strand där det fanns en resort som heter Tinkerbell resort, som låg otroligt vackert, med sand som var vit som potatismjöl. Där tog vi lite dryck och satt där en stund och njöt av miljön. Det som störde var att vägen, även om det är väldigt få fordon, låg precis bredvid.
Fint arrangemang på bordet
En liten pool fanns också
Den här skulle man kunna tänka sig att ligga och slumra i
Härlig strand
Josefine och jordgubbssmothie
Hélène och vattenmelonsmothie
Tillsammans med fina svärdottern!
En skön sittgrupp att vila sig i!
När vi kom tillbaka till vår MeDee resort, där vi bodde, kändes det ändå skönt att vara "hemma" igen, men med ytterligare upplevelser att lägga in i minnet!
