Nyopererad
Så blev det av, jag bestämde mig att nu skulle det ske! Våren måste vara den bästa årstiden att opereras, om det går att välja. Att kunna sitta och njuta av allt det vackra som händer i naturen på våren.
Jag har under många år haft besvär med Hallux Valgus, speciellt på höger fot. Det har blivit värre och värre hela tiden, värken har ibland varit väldigt besvärlig. Att vara aktiv en hel dag har resulterat i värktabletter för att kunna sova på natten. Fina skor har inte funnits på kartan att kunna använda, det har behövts breda och sköna, med plats för specialsulor.
Jag har lärt mig leva med hur det sett ut, men många har förfasat sig och tittat med både skräck och förfäran på foten. Jag älskar att gå barfota, så det har jag gjort trots alla reaktionerna.
Jag har dragit mig för operation, eftersom jag har genomgått ett antal operationer i mitt liv och vet att det inte alltid är så enkelt. Men, det kändes ändå som det var dags nu.
Så för två dagar sedan hade jag fått en tid på dagkirurgin i Finspång, Gert skjutsade mig och var kvar under de timmarna det tog.
Det är helt fantastiska personer som arbetar inom vården, de tog så väl hand om mig, jätterara, duktiga, effektiva, helt enkelt otroliga! Jag opererades av Christian Vojin, som var den läkare som jag träffat på sjukhuset i Norrköping. Jag kände stort förtroende för honom från början.
Efter ca 4-5 timmar fick jag åka hem, med gipsad fot, lite piller, kryckor och specialsko.
Operationsdagen kändes OK, jag var nog lite hög av allt som pumpats i mig, jag tyckte det var helt OK.
Men igår var det en förskräcklig dag, med värk och svårt att röra på mig. Jag har aldrig gått på kryckor tidigare och kan nog säga nu att det är verkligen inte lätt. Jag har tappat balansen och vinglat in i väggen och dörrar, tappar en av kryckorna gång på gång, får ont i händerna, armarna och magmusklerna, det är inte lätt att bära upp alla mina kilon.I kombination med värken i foten, kändes gårdagen otroligt jobbig!
Det blev en hel del tid på soffan i uterummet, ringde in till Gert som jobbade hemifrån, då jag ville något.
Natten till idag blev lite bättre, med värktabletter och lite extra piller typ morfin, sov jag bra och tror att värken ändå har avtagit något.
Idag har jag fått med mig datorn in till soffan och försöker vara lite aktiv med något jag inte behöver upp och gå för att göra. Sitter med min fot i högläge och försöker hålla mig stilla. Den fina texten på tejpen skrev de på sjukhuset i Finspång och gjorde mig glad.
Jag tror inte det syns så mycket på mig att jag har så ont som jag har, visst är det svårt att fixa håret och sminka sig, känns inte som det mest prioriterade just nu.
Jag har nog underskattat hur lång tid det tar att återhämta sig, allt som jag/vi bokat framöver kanske inte kan bli genomfört. Men, jag vet ändå att det är övergående och jag är tacksam för det!
Tänker på alla som har det som jag har i mitt nuvarande läge, i deras normalläge dagligen, eller ännu värrre för så många människor.
Ibland kan det nog vara bra att få känna på hur det kan vara, för att vara tacksm för allt man har och kan göra!