Varanasi
Ett myller av människor och ett envist tutande från mopeder omgav oss, då vi satt i våra cykelrishas för att komma ner till floden Ganges i Varanasi.
Vi hade hört så mycket om smuts, lukter och annat, men det finns inget som kan med ord beskriva känslan av att sitta där på cykeln och uppleva allt detta. För att förstå, måste det upplevas!
Det här är min förare
Inte ens bilderna kan beskriva myllret och ljuden på väg mot floden
Hela familjen på en moped
Vi höll oss lite kramaktigt tag i vagnen i början
Kändes skönt att kliva av
Det gick inte att åka ända ner till floden, det blev en promenad med kryssande mellan människor
Vi överraskas av att floden inte är så smutsig och illaluktande som vi hört om, vi upplevde inte några speciellt äckliga kräk-känslor som någon sagt, behövde inte hålla för mun och näsa som vi hört sägas skulle behövas, men det kanske blir värre då det blir över 40 graders värme, vi hade bara runt 28 - 30 grader varmt.
Vi börjar med en fika på Dolphin Restaurant, med utsikt över floden och det som händer längst med den.
Det var en bra början, att se allt uppifrån. Det var heller inte så mycket folk just då, men spännande att sitta där och reflektera "tänk att vi verkligen är här!"
Båtarna som låg och väntade på att få lägga ut med människor som ville åka på floden.
Några av besökarna till den heliga platsen vid Ganges.
Kossor fanns det överallt, oftast ensamma eller med sina kalvar, men här en hel grupp
Det gick att köpa olika saker, här sockervadd. Vi provade inget sådant!
En promenad genom området följde, det var en verklig upplevelse
Små affärer fanns här och där, här säljer de tyg till sari´s osv
En man och kvinna på väg in i ett tempel.
Trånga gränder
Lite bredare gränder
Man fick samsas med kor och kalvar, inte ofta någon var fastbunden som den här kalven
Inte heller att se dem bakom galler....
De flesta mötte vi så här
Små gullliga hundvalpar fanns också, alla djur är mer eller mindre heliga i Indien.
En man och hans boende, han syns till höger i bild, ser lite ut som David Batra, eller hur? Skräddare kanske?
Många tempel finns det i Varanasi, både stora ....
... och väldigt små...
Det fanns också väldigt många platser med staplad ved
Det går åt ca 300 - 500 kg ved att bränna en människa, så det kom båtlaster med ved och många personer gick åt att bära, hugga, bära igen för att det skulle räcka till för alla begravningarna.
Vi gick sedan ner till flodkanten....
...tittade på några som tog ett dopp i den heliga floden
Sedan nedför trapporna till vattnet..
... för att komma till en båt som var bokad för oss.
En ung kille rodde oss ut i båten för att se när mörkret la sig över Varansi. Präster och heliga män hade cermonier och eldarna från begravningsbålen brann i mörkret.
Det var både intressant och gav mig känslor av sorg och något som jag inte kan beskriva i ord.
Morgonen därpå åkte vi återigen iväg mot floden för att se gryningen, då solen kommer och lyser upp den heliga stranden, när de heliga männen sitter där och när många tar ett morgondopp i Ganges.
Solens morognstrålar lyser upp den ganska tomma strandpromenaden
Men, ganska snabbt fylls det med människor igen
Vi hade tänt ljus på kvällen i mörkret, för de levande och döda. Lade ner dem i vattnet och lät dem enligt religionen, flyta in i evigheten.
Vi gjorde om det även i den tidiga morgonen.
Det kändes på något sätt bra att göra det
Vi fick också veta att allt material i ljusen var organiskt och inget som skulle påverka naturen. Kändes också skönt att veta.
Här är vi på väg i morgonsolen, tillbaka till land igen
Det var skönt att komma i land igen, ingen ramlade i vattnet trots en vinglig båt mot stenkanten!
Det fanns mycket kvar att se, lite annat på morgonen än på kvällen.
Rakstugor lite här och där, först rakas skägget av sedan rakas hela huvudet, det är som jag förstod det en hinduisk sed att göra det vid Ganges.
Heliga män satt vid några ställen
Människor satt och gjorde i ordning blommor med ljus som såldes till de som ville släppa ut dem i floden
Män som tiggde mat i trappan ner mot floden
Fina små barn var med vid floden
Sedan tog vi oss igenom folkmassorna till fots för att hitta vår buss, som skulle ta oss till hotellet för frukost.
Det var några omtumlande möten med det som jag skulle kalla kaos om det varit hemma, möten med relion och kultur som för mig är väldigt främmande, möten med människor och en miljö som är så främmande från det vi är vana vid.
Jag kunde inte annat än känna tacksamhet att jag fått se och uppleva allt detta och få en liten inblick och förståelse, men också tacksamhet för allt jag har hemma och som jag snart skulle återvända till!